Ljungskile Båtklubbs första tio år

 

1961 - 1962

Kommunen anslår 18.000,-  (ca 165.000.- i dagens penningvärde) till muddring.

Pengarna tog slut innan arbetet var klart. Fattades 1350:- ( 12.500:-) ”utan återstående muddring, var den muddring som utförts tämligen värdelös,  varför styrelsen beslöt ikläda sig det ekonomiska ansvaret för fortsatt muddring.”

” EN STÖRRE  CENTRALBRYGGA  BYGGS”   Halva  nuv  A-bryggan kostnad 3.000;. (27.500:-)

2 TÄVLINGAR,  DAG  OCH  NATT, MED  VARDERA 14  BÅTAR  fantastiskt!

Marken arrenderas, 2 hjulig! båtvagn anskaffas, pensionärsutflykterna startar.

EKONOMI  Förskottsinbetalning av  brygghyror samt vinteruppläggningsavgifter. 2 lotterier a 1000 lotter  Lottpris 1:- ( 9:-, i dagens penningvärde)

Vid verksamhetsårets slut är man  69 medlemmar med  40 båtar.

1963

Issituationen  i början  av  1963  var  mycket  besvärande. Åtskilliga 100 timmar  gick åt till att hugga och  spåntäcka  isen  vid  centralbryggan.  Då inte bryggan kunde räddas på detta sätt inköptes en luftkompressor från Atlas-Copco, med tillhörande perforerade luftslang.

Slipen tillät inte sjösättning av de allt större båtarna, varför en kran inköptes. Kranen som är en seriebyggd standardprodukt är elektrifierad och i mycket gott skick. Detta tillsammans med en demonterbar båtvagn fordrade stora investeringar som löstes genom att ett 5 årigt lån togs hos kommunen.

2000 lotter a 1:- såldes

En tävling utlystes, prissumman 35:- , om förslag till klubbmärke.  Margit Olsson sände in flera trevliga förslag varav ett utvaldes ”Linnea”. Man hade inte råd att trycka upp vimpeln.

2 tävlingar, pensionärsutflykt samt Treklöverhemsutfärd.

1964

Hr Karl Johansson ”Sakta” ansåg sig pga åldersskäl förhindrad att fortsätta med utläggningen av småbryggorna i hamnen, en svår situation uppstod. Genom stora materialinköp till förmånliga priser och en beundransvärd insats av medlemmarna lyckades klubben  verkställa  utbyggnaden  av B- C- och D-bryggorna. (OBS det är inte de bryggor som finns idag, utan de var i mindre skala).  Hundratals arbetstimmar har krävts och ersättningen till medlemmarna har utgått med 4:- per timma. Trots den låga timpengen har dock stora summor betalats i ersättningar.

Kranen har besiktigats av yrkesinspektionen (YI), genom överingenjör Yngve Windmark. Godkänd maxlast 2 ton. Hrr Gillberg, L Johansson, L Pettersson, R Pettersson, A Abrahamsson samt  E Larsson utses av YI till kranskötare.  Kranen och vagnen ger stora inkomster , men den sköter sig inte själv och största äran av förtjänsten tillfaller  hrr Gillberg och Johansson som i hög grad offrat sin fritid för att stå till tjänst med skötseln.

2000 lotter. 2 tävlingar Nattorientering med 19 båtar!  Vimpeln klar . Passerat 100 medlemmar.  Kurs i förarintyg anordnas.

1965

Bryggorna blir längre och större. Piren får järnvägsräls med  trallar på båda sidor. Total 157 båtplatser.  Översvämning 31 oktober, då trallarna flyter bort men bärgas samt klubbens nymålade och masonitade klubbhus får vatten över golvnivån, Boden höjs 20 cm. Pga stor efterfrågan på båtplatser bestäms att endast kommunens invånare får stå i kö samt begäran framställs till kommunen om bidrag till utökad muddring.

Midsommarfest arrangerades på Oxholmen med 87 deltagare!

130 medlemmar, 3000 lotter, tävlingar, pensionärer, samt årsmöte på Turisten som fylldes till bristningsgränsen.  Klubben uppsagd från arrendet på marken, kommunen hade fått förfrågan från Mattsson-företagen om lämplig plats för metallindustri. Kommunen ansåg att hamnområdet var lämpligt. Stor oro i klubben, det blev dock ej någon verkställighet av detta. Kurs igen, förarbevis.

1966

Piren förlängs , även A-bryggan (gamla centralbryggan). Kranen kantskonas med betong, flaggstång reses. Utläggning och intagning av bryggorna fortsätter, gäller ej A-bryggan som har kompressorn igång. Privatradio startar på 27 Mhzbandet, klubben får kollektiv licens att trafikera etern.

Karlskogakolonin samt Euromeeting (OL) bjuds på sjöturer, utöver den sedvanliga pensionärsutflykten.

Nya vandringspriser. Vikingen och Fisken i navigationstävlingarna. Gunnar och Gunilla Wallström har skänkt ett vandringspris som erövras av den som gjort de längsta färderna under säsongen. Första inteckningen gick till Thure Hedborn med 857 distans.

150 medlemmar.

1967

Detta år synes ha varit en andhämtningsperiod, all verksamhet är igång och dessutom går den bra, mycket folk på arrangemangen.  Vi måste dock tillföra att ett nytt ord har smugit in i verksamhetsberättelsen eller vad sägs om följande:

” Som allmän tendens även inom klubben  kan sägas att både glasfiberbåtarna och dieselmotorerna kommer i stort.”  Sedan räknar Thure upp alla nya båtar som kommit i hamnen under året här ibland följande; Anders Abrahamsson glasfibersnipa, Gunnar Wallström snabbgående glasfiberbåt, Henry Bengtsson glasfiberbåt typ Catalina, Göran Nisshagen motorlivbåt i glasfiber.

171 medlemmar.

1968

” Vi har haft en sommar som enligt mångstämmiga uppgifter varit den bästa på hundra år. Vi har haft förmånen att uppleva starten  vid The Tall Ships Race, den skönaste syn ett människoöga kan förunnas se.”  Så lyriskt startar 1968:s verksamhetsberättelse och fortsätter:

”Vår stora dröm har också börjat gå i uppfyllelse. Efter ett jätteuppbåd av medlemmarna, varvid man satsat mycket arbete eller kontanta medel, kunde vi inviga vårt vackra klubbhus fredagen den 19 april.  Vi enades om att varje medlem skulle göra 10 timmars arbete – eller om detta av olika orsaker ej kunde ske – skänka motsvarande penningsumma.. Glädjande nog beaktades detta önskemål av ganska många medlemmar  och i synnerhet av de utsocknes boende.”

Hamnens utbyggnad påbörjas av Sjöfartsstyrelsen, strandskoning lagd och slipen gjuten. Muddring startar i november.

208 medlemmar, lotterier sålda för över 10.000:-.

1969

Nya hamnen klar  över 300 båtplatser. Båtplatspriserna höjs avsevärt pga det höga arrende som kommunen tvingas ta ut. Svåra stormar 22 och 29/9 gjorde att ”betongkasunen”  släppte från landfästena och draggade. Flera båtar förstördes bla Sture Anderssons och Marenius Hagströms nya båtar.

Nytt långfärdspris uppsatt  då Thure Hedborn tog hem det gamla utan konkurrens. Han tog även första inteckningen i det nya priset med 958 distans. Nattävlingen ställdes in pga stormarna.

1970

Kommunen iordningställer och asfalterar hamnplanen. Kasunerna läggs tillbaka på ursprungsplatsen av Sjöfartsverket samt klubbens materialbod får ny utrustning. Vatten och elkablar tillhandahålls till medlemmarna vid vår och höstarbete. Nya stadgar samt hamnstadgar trycks.

Deltagarantalet på klubbens arrangemang minskar, tom minskar drastiskt. Thure Hedborn vann långfärdspriset på fantastiska 2250 distans.

1971

Det känns som om entusiasmen håller på att försvinna när vi läser berättelsen. Mättnaden har infunnit sig, alla mål är nådda?  Det klagas på för få deltagare i verksamheterna.  Å andra sidan det fantastiska arbete som lades ner de första 10 åren har vi, efterkommande, mycket att tacka för .

Till sist:

-         varje år minst 2000 lotter

-         varje år utflykter med pensionärerna även andra organisationer

-         varje år tävlingar

-         varje år stor årsmötesdag, möte lördag em, kalas på kvällen till stora deltagarantal.

-         Nästan varje år förarintygskurser,

-         En kolossalt stor arbetsinsats av medlemmarna

-         Stor social gemenskap i klubbstugan

Några siffror                 1961                            1971

Antal medlemmar            22                               208

Antal båtplatser                  0                               300

Denna grund var stabil och vi försöker fortsätta bygget